Den utopiska drömmen om sinnesro försvan med Fröken Fel.
Hon var den salta pinnen som jag aldrig skulle ha tagit.
Abstinensen har bokat sitt bord och hovmästaren vet redan
beställningen.
Strandsatt i en ihålig värld smygtittar jag, ensam, på ytliga paren
som en hungrig golem.
Jag är trött på tanken att mitt stenhjärta växer.
Kamerabilden på mig zoomas ut och den gråa silluetten på staden
fortsätter vara grå.






